Hallå där, köp blåbär!

På topp tre av "Det bästa som finns i Fridolinas värld" så kommer frukost på en hedrande tredjeplats. (Har inte tänkt ut vad som kommer etta och tvåa än, men det ska nog vara löst inom några dagar. You have to vänta med stoooor spänning. CLIFFHANGER eller vad det heter.)

Så tog VM slut på ett mycket otrevligt vis. Och jag har bara lust att gråta för jag vill ju helst se hockey varenda dag, varenda minut. (Kanske måste börja följa NHL slaviskt nästa säsong...) Det sämsta av allt i detta VM måste ju förutom att Sverige åkte ut i kvarten med ett lag bestående av 16!!!! NHL-spelare vara att min favorit Victor Hedman har spelat som en jävla kratta. En riktigt sliten, trasig kratta med endast tre pinnar kvar på. 

Jaja. 

Bara att ta nya tag och börja ladda inför fotbolls-EM då. Men guuuuuud se tråkigt det är att se på fotboll i jämförelse. Bollen rullar fram i en km i timmen. Så fort någon petar på en motspelare så gör denne ett svanhopp rakt ner i gräset och grinar så högt att hela stadion måste hålla för öronen. NÄ TACKA VET JAG HOCKEY.

Hej jag heter Frida och jag är ganska lat. 

I alla fall så är det så att jag om knappt fyra veckor ska springa ett så kallt lopp. Blodomloppet. Detta lopp är "bara" 5 km och jag vet att jag kommer orka springa hela sträckan. Men, jag har ju lite andra målsättningar än att bara komma runt.

Igår tog jag min kära mors bil och körde till närmsta mack för att tanka. Jag klev ur, skruvade loss det röda lilla tanklocket och la det så fint på taket. Jag tog de tre stegen till kortautomaten, matade in plastbiten, knappade in koden och valde pump 5 på skärmen.

Därefter hakade jag loss munstycke och slang från sitt fäste och placerade grejsimojset i bilen. Tryckte in handtaget hårt för att få maximal speed på bränsletillförseln. Fast seeeeeeeeeegt gick det och där stod jag och tänkte "Snälla, rara, söta lilla bil, kan du vara full snart?" Men se nej, det tänkte inte bilen vara. Den bara slukade och slukade mer och mer bensin och där stod jag med gråten i halsen och såg hur mina pengar liksom forsade iväg rakt ner i tanken.

När så tankhelvetet mot all förmodan slutligen fyllts var jag så upprörd över hur mycket bränsle biljäveln slukat att jag bara satte mig i förarsätet och brummade iväg. Brummade och brummade ett par kilomter, tills jag insåg FAKTUM: JAG GLÖMDE SÄTTA FAST TANKLOCKET

Vände tillbaka, tittade noga efter vägen, inget tanklock. Klev ur bilen, gick runt i rondellen närmast macken, inget tanklock. "Jahaja, så nu ska alltså mina surt förvärvda slantar glida ur bilen. Bara för att jag är så förbenat klantig." Tänkte jag. Sen var jag tvungen att fara till jobbet.

PS. Bensinen läckte ej ut, dock fick jag köpa ett nytt tanklock idag för 130 kr. Kan ha varit den trevligaste utgift jag någonsin betalt. Eller inte.

Heddå



Bilden säger allt

Nu har jag varit tjugo år i fem dagar. (Vill skriva tjugiiiiiiiiiiiii, inte tjugo, det låter så konstigt, som om jag kom från nåt ställe där man talar väldigt tydligt. Vilket jag inte gör, nejnej.)

Det känns fantastiskt att vara tjugo. Särskilt underbart är det ju eftersom min lille Tobbe inte fyller detsamma förrän på fredag. JAG HAR JU VÄRSTA SUPERBRA RETNINGSTILLFÄLLENA NU!!! I lördags exempelvis, för det första hade jag ju köpt drickat själv. Dessutom visste jag helt säkert att jag skulle komma in på alla bra ställen. YEEEEEEEEEEEEEEES

Oturligt nog var det så lång kö på "coolaste" klubben att vi inte orkade gå in där utan fick gå på en pub i stället. Jaja, det var kul det med. Hällde ut lite öl på bordet och gick på toa utan att låsa dörren för den var så läskig (heheh ja jag är tjugiiii på riktigt...).

Heddå

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken vinter som varit och som är!
Allt ju vilar i mina egna händer,
skulle jag, som är så smart, vara sär?
Den som tror det om mig en en enda gång,
giver ju åt sig själv en mycket prekär
del av smärta och ingalunda någon välgång
endast möda, hemskhet och misär.



Ja, det där äro en alldeles hemmagjord version av Blott en dag. Fick den fina sången på hjärnan då jag läste rubriken, ett ögonblick. Vet dock ej om rimmen vart så sexiga. Har ej tid att finslipa, ska nämligen hänga massa tvätt.

Heddå

Men alltså nej, jag har inte en bästa vän. Jag har en Boobilicous, en Hoffie, en Krillan, en Jossie, en Jänfär, en Sagis, en FannyManny, en Evert, en Fia-Lotta, en Babe, en Carro och en Mimmo.

Ja tolv styckna fick jag det där till. Nu kan man ju tro att jag är en såndär flicka som bara måste ha massa vänner för att vara cool. Fast det behöver jag inte, för jag är så sjukt cool ändå. Ohyes. 

Förklaring: alla dessa tjejer är så olika och kompletterar mig och min lilla personlighet något alldeles fantastiskt bra. Boobicious kan man ha sportfanatiker-samtal med i all oändlighet. Med Hoffie kan man grundligt gå igenom sitt så kallade känsloliv. Med Krillan kan man fett intressanta och smarta diskussioner. Jossie kan man alltid hitta på nåt knäppt och alldeles oerhört dumt med. Med Jänfär kan man vara som man alltid har varit, dvs sne i huvvet. Med Sagis kan man skratta tills man går i tusen bitar.

FannyManny är min raka motsats, så med henne kan man göra allt som man annars inte gör. Med Evert kan man alltid vara lugn, hon är nämligen den snällaste människa som någonsin vandrat i ett par skor. Fia-Lotta gillar att göra massa grejer och är positiv som få (något en negativ själ som jag kan behöva en dos av). Babe är babe, no need to explain. Carro är tjejen som vågar göra saker på sitt sätt och Mimmo hon utforskar världen och kan därefter berätta för mig så att jag slipper åka själv (törs int...).

NI ÄR BÄST ALLIHOPA

Hoppas ni kan stå ut med mig forever and ever. 

Heddå

Idag är jag ledig. Som igår och i förrgår och imorgon. Trots bristen på jobbdagar så tänker jag slösa lite slantar ikväll. Ska nämligen gästa en inflyttningsfest hos min kära vän Sofia. Och på inflyttningsfester så vet vi ju alla vad som brukar drickas. 

MINTTU 


Eller ja, andra grejer också. Men denna dära tandkrämssmakande gudomligheten skall jag förtära ikväll. Förhoppningsvis i hanterbara mängder (man vet dock aldrig). Turligt nog ska jag sova över hos en annan kär vän med ytterligare en kär vän. Så vi får väl ta hand om varandra. 

Just nu sitter jag i soffan och glor på diverse sorters skidåkning. En perfekt uppladdning.

Heddå

Den här frågan har för många svar för att egentligen få ställas till min utomordentligt sönderblåsta hjärnkapacitet. Jag har nämligen åkt slalom, på ett berg (precis som man brukar ja) och där uppa berge så blåste he så in i norden. Det leder till att det känns som om hela min fabulösa hjärna har försvunnit och kvar i huvudet finns bara ett vinande. Eller en vinare. För en sådan är ju heller inte så smart.

To the thing: Kärlek är att åka pulka med min underbara lillasyster. Kärlek är att mata vår hund ville med godisar samtidigt som han ylande skuttar runt, runt som en galen rumpnisse. Kärlek är att stå i Fjällräven center och se Modo vinna. Kärlek är att dricka äckligt vin och spela spel med sina fantastiska vänner. Kärlek är att stå bredvid mamma och se sin bror vinna en fet jäkla skotertävling. Kärlek är att mysa i mormors soffa med en trevlig bok, torra kanelbullar och lingondricka. 

Och kärlek är att hela tiden tänka "Det här måste jag berätta för Tobias då jag kommer hem."

Heddå

Frukost: Kiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiwiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii och surdegsknäcke med leverpastej och smörgåsgurka. Fast jag åt tre kiiiiiiiiiiiiiwiiiiiiiiiiiiis inte en. Hihihihihihi

Jag har en mamma, en pappa och en Örjan. Tre föräldrar alltså. (Plus pappas fru, men jag var så stor och vuxen när de gifte sig så hon känns ej som en förälder. Fast hon är ju bra ändå.)


Vi börjar med min mor. Hon heter Stina, är 42 år ung och jobbar på världens bästa lilla lanthandel. Mamma är alltid glad (utom då hon är arg....) och drar oerhört dåliga skämt, samtidigt som hon flyger runt som ett helt flygplan och plockar, stökar och putsar.

Jag blir lite blyg och generad bara av att läsa rubriken idag. Jag har nämligen en aning svårt att prata om känslor och liknande ting. Fast om man jämför med när jag var liten och hur jag är idag måste jag erkänna att jag gjort enorma framsteg.

Jag kan ju faktiskt säga "Jag älskar dig." till min fina pojkvän. När jag var yngre kunde jag med mycket stora svårigheter möjligen klämma fram "Ehehe du är snel."

Jaja, till ämnet. Min första kärlek är Tobias. (Mina kära vänner ni kan bara hålla käften, för jag tänker ej räkna några små högstadiefjanterier.) Tobbe the one and only, det är det enda jag säger. Han är lång, stilig, dammsuger när jag säger åt honom och gillar att laga mat. Om man hade en kniv mot strupen skulle man kanske kunna nämna att han gillar att spela dator liiiiite för mycket. Men å andra sidan så gillar ju jag det också, så det jämnar väl ut sig.

Puss och hej från en kärleksfull tjej

Heddå