Att jobba varje dag fram tills det blir ett nytt år

Kategori: Allt möjligt

Jag jobbar och står i så att jag är alldeles slutkörd när jag kommer hem. (Där ljög jag lite.) Steker burgare på löpande band och langar fram kaffekannor som om jag aldrig gjort annat. De två senaste dagarna har jag arbetat med världens bästa Josefine och haft så innerligt kuligt att jag nästan inte velat åka hem. 

Fast jo, jag har visst velat åka hem. Jag ska ju liksom tillbaka dit varje dag fram till nyårsafton. Så det räcker nog och blir över med arbetstid ändå, trots min nyfunna arbetslycka. 

Det nya året planerar jag att fira in med de jag tycker mest om. Och efter det är jag ledig i tre dagar.

Heddå


Meningslös bild 



Vad jag gör

Kategori: Allt möjligt

Jag måste spela Guitar Hero och Fifa varje kväll. Det är som om en osynlig hand greppat tag om min hals och liksom stryper åt hårdare och hårdare ju längre bort från spelet jag går. 

Jag har alltså inget val. Spela eller dö är det som gäller. Så jag gör det.

När jag inte jobbar då. Står vid stekbordet och fritösen och vänder och sprätter så matfettet yrar omkring mig. Det är faktiskt rätt trevligt det där, förutom den minst sagt unkna lunkten håret drar åt sig av frityroljan. Men det är sådant man får ta när man vill förvärva sig några slantar att ha till kuligheter.


Heddå

Elak på flyg och sånt

Kategori: Allt möjligt

Jag satt här i min ensamhet och funderade, med magen full av sötsliskigt julgodis och hemkokt julskinka, och kom fram till att jag är en sån där egoistisk människa som endast tänker på min egen bekvämlighet och mitt eget liv när ett flygplan inte går som det ska.

Eller ett tåg för den delen.

Jag är den där sura tönten som sitter och irriterat trummar fingrarna på den värdelösa tidningen i knäet och som också utbrister långa ramsor om hur fruktansvärt dåliga SAS eller annat valfritt flyg/tågbolag är. 

Detta hemska upptäckte jag om mig själv när vi var i Bryssel. Så förbannad som jag var då, så förbannad vill ni inte se mig. Nej.

God Jul i efterskott kan man ju också säga.

Heddå


Att vara äckligt trött och däcka på en säng bredvid en tjock katt

Kategori: Allt möjligt

Jag sov inte många timmar inatt på grund av lite olika anledningar. Fast för ovanlighetens skull var det inga dåliga anledningar och jag har endast mig själv att skylla.

Denna sömnbrist ledde till att jag efter en hel dags arbete däckade. Jag däckade när jag låg på mormors säng och klappade en tjock katt med julmat fulla magen.

Gud så skönt.

Heddå


En annan säng i mormors hus

Att låtsas att man är en modell men egentligen är man ett mjäll

Kategori: Allt möjligt

Jag och min vän Sagis ska leka modeller om cirkus en timme. Vad jag inte förstår är hur jag någonsin skall kunna fastna på bild. Mitt hår är fluffigt på fel ställen, med mycket ofint utstående bebishår längst upp och längst fram, mina kinder är rödflammiga, mina ögon syns knappeligen om man inte använder förstoringsglas och min näsas brandalarmerande färg ska vi inte ens tala om.

Dessutom är mina kläder skrynkliga och jag planerar inte att stryka de i racerfart för det skulle mest troligt leda till en uppeldning av denna bostad. Något vi ej vill vara med om.

Jag hoppas alltså att de där sminkmänniskorna kan sin sak. Kan de trolla vore det ett väldigt stort plus faktiskt.
Helst trolla bort alla bilder som kommer tas på mig gapskrattandes i en ej så snajsig pose.

Ah, fast det blir nog roligt.

Heddå


En ganska bra dag, idag är en dålig dag

Att inte riktigt ha hjärnan på det stället som man ska

Kategori: Allt möjligt

Usch, jag är så himla blödig i afton. Inte bara blödig egentligen, jag har grava humörsvängningar. Ena stunden är mitt arma humör på toppen av Mount Everest och den andra stunden längst ner på botten av Döda havet. (Och är man på botten av Döda havet är man fan skicklig. Jag menar, Döda havet är salt, väldigt salt vilket betyder att man torde flyta som en kork där. Men inte jag. Jag drunknar.)

Jag behöver godis.
Men jag kan inte köpa godis för det är storm ute och jag har nytvättat hår och nytvättat ansikte och inte vill vi väl att jag ska bli äcklig igen. Nej?

Så jag och mina knepighetsattacker ligger bara på sängen och suktar i stället.

Heddå

Kämpa

Kategori: Allt möjligt



Nu har jag gjort det. Jag har köpt alla julklappar, varenda en. Och jag fick kämpa för dessa sista små paket. För såsom det snöade i Umeå idag var det ett under att folk ens lyckades vara ute.

Ett under är det att jag kom hem utan att varken ha blivit överkörd, omkullcyklad eller dränkt i en snödriva också.

Det känns bra nu.

Heddå

Att vara väldigt hurtig men oerhört slö på samma gång

Kategori: Allt möjligt

I morse när jag slog upp mina ögon klockan 09.00 så fick jag en idé. Jag skulle kliva upp, gå på toa, klä på mig träningskläderna och cykla till IKSU. Sagt och gjort (efter en halvtimmes slöande i sängen) så trampade jag iväg med glatt sinnelag. 

Spatserade in i omklädningsrummet och snörde in alla saker i en mycket fin hög och gick sedan vidare till The Cross-trainer. Mosade på riktigt hårt (eller ja, hårt för att vara en onsdagmorgon klockan 10) och denna mosning skulle visa sig vara riktigt straffande när jag 20 minuter senare klev upp på löpbandet. Jag klarade en kilometer på dryga 7 minuter och det är väl ungefär det tempo jag vanligtvis brukar ha när jag leker tagen med min snart 3 år gamla lillasyster. Så, löpning var inte kul denna morgon och jag övergav bandet.

Placerade mig i stället i maskin efter maskin och brötade på ordentligt med vikter. Faktiskt mer än vad jag vanligtvis orkar med. En seger! Det var alltså styrkan som var min braiga gren denna morgon, inte kondisen.

Efter en timme cyklade jag hem och nu sitter jag på skolan och njuter av min egen duktighet.
Fast snart är duktigheten nog förbrukad. Det vore gott med lite godis från cafeterian... 

Heddå


Mitt hjärta kommer brista om jag förstör duktigheten

Att lita på sin egen klantighet mer än på någon annans skicklighet

Kategori: Allt möjligt

Jag har alltid tänkt att jag är en människa som har ganska lätt för att lita på andra. Men så idag, då jag skulle färga håret så insåg jag något. Det där är en sjuk lögn som jag snickrat ihop för att folk inte ska tycka att jag är så dryg och elak som jag egentligen är. 

Jag lovar, vad gäller mitt hår och vissa andra grejer (typ kläder) så litar jag inte på någon, utom möjligen min mor. Min mor brukar faktiskt få ansvaret att färga mitt skatbo och även klippa det. Frisörer, vad ska man med dem till? Och angående kläder så kan jag ju säga som så att om någon vän säger "Nämen frida, så förtjusande du tog dig ut i den där klänningen!" så säger jag "Pyttsan, det säger du bara för att du gillar när jag ser tjock ut så att du kan skratta i mjugg." Precis så negativ och bitter är jag. Jag lovar.

Så tillbaka till hårfärgningen. Jag skulle alltså färga mitt eget hår, alldeles själv. Det enda fina med min oerhörda negativitet är att jag ju i alla fall inte ens vill ha någon stackars sate att skylla på. Jag skyller hellre på mig själv. 
Så sagt och gjort, jag sköljde mitt hår, blandade ihop smeten och startade fördelningen av den illadoftande sörjan. Det gick bra. 

Så nu ligger jag i min säng. Med nyfärgat hår utan gröna skiftningar och tänker att jag i alla fall kan vara ganska duktig ibland. Om än negativ och besvärlig. 

Heddå


Från förra gången
(tur jag är söt)

Band of Horses

Kategori: Allt möjligt

Glädje och lycka fyller min kropp just nu. Det är nämligen så att vi suttit på golvet i vårt kök den senaste timmen och planerat vår Stockholms-tripp. Jag och mina fina vänner Sagis, Bobo och Josie. 

Jag och Sagis ska bland annat gå och se ett av mina all-time favoritband, BAND OF HORSES. Och därefter ska vi shoppa, shoppa och shoppa. Kanske kändisspana lite också. Typ leta upp Kissie och ta en fanbild.

Det hade varit najs.

Heddå



HÄR

Mozart och såna som han

Kategori: Allt möjligt

Bobo: Idag såg vi en film med Wolfgang Amadeus Mozart. Han såg ut som en blandning mellan en vi känner och Fred i Scooby-Doo.
Hoffie: Jaha, var det den riktige Mozart som spelade rollen eller, alltså som sig själv? Jag tänkte, han kanske såg ut så. 
Krille: Ja Hoffievännen, de hade nog uppfunnit filmkameran på 1700-talet. Så det var sääääkert Mozart som spelade sig själv i filmen. 

Jag älskar mina vänner. De är smarta. Särskilt Hoffie har huvudet riktigt på skaft, alla koppar i skåpet, knivar i lådan, hästar i hagen och tuggummin i förpackningen.

Heddå

Att ha sovmorgon men inte tycka om det alls

Kategori: Allt möjligt

Jag hatar långa sovmorgnar. Jag hatar när min uppfinningsrikedom befinner sig på den absolut lägsta nivån som är möjlig och jag bara sitter tyst och ensam på min säng och tuggar på ett gammalt utslitet tuggummi som egentligen borde placerats i en snuskig sopkorg för längesen. 

Jag hatar det.

Och hela den här jävla veckan kommer se likadan ut. Vaknar, tittar på klockan och inser att det är tusen år tills jag börjar, funderar på att plugga, gör det inte, tar ett tuggummi, tuggar. 

Idag börjar jag 14.20. Jag vaknade 09.15. Kunde gjort nåt värt, gjorde det inte. Har fastnat i ett meningslöst malande av ett äckligt tuggummi som smakade banan och jordgubbe. 

Heddå

(INGA BILDER HAR JAG HELLER)

Jobb(igt)

Kategori: Allt möjligt

Jag kände tvånget att skriva nånting efter det förra ej så uppiggande inlägget och tänkte att det är väl bättre än inget att berätta om sin helg i alla fall?

Jag har jobbat. Jobbat och stått i som en liten hungrig iller. Min älskade Agnäsbacke har äntligen slagit upp portarna för denna vinter och jag har befodrats till en av de köksansvariga i serveringen. I år kommer jag alltså inte att slita på som pistvakt, nej i år ska det stekas hamburgare och friteras pommes så att det står härliga till.

Usch så jag kommer lukta.

Som en gammal, ingrodd mascara gjord på frityrolja från McDonalds. (Mina vänner sa att mascaror kan va gjorda av det. Jag grät och fick olja i ögat...)
I alla fall så har inga större missöden skett i helgen. Tappade inte maten på golvet, eldade inte upp huset och lurade inte folk på pengar.

Heddå


Sorgen

Kategori: Allt möjligt

Jag känner mig lite ledsen inombords över att min blogg gått och dött den senaste tiden. Det känns nästan som att en liten del av mitt inre försvunnit för att i stället ersättas av någonting annat. 

Det är så, jag känner varje gång jag sätter mig ned med datorn i knäet att "Näe, varför ska jag skriva det där? Vem är det egentligen som orkar läsa det och bry sig?" Ingen alls förmodligen och när jag tänker den tanken så känns det sorgligt i hjärtat och allting med denna lilla blogg blir bara så himla onödigt. 

Jag lägger tiden på annat i stället. Som att vila, inte gå i skolan och umgås med människor som är bra. 
Kanske kan bloggkänslan finna sin väg tillbaka, den brukar ju göra det när jag skriver sådana här sorgesamma och töntiga inlägg. Och det är väl därför jag gör det.

Heddå

Att inte ha alla hästar i hagen eller alla koppar i skåpet

Kategori: Allt möjligt

Det var en gång en flicka på aderton vårar som tillsammans med sin kära sambo skulle tillaga en utsökt version av Pasta Carbonara. Flickan hade till den oerhörda rätten införskaffat tre finfina ägg. Där stod hon så, framför arbetsbänken glad i hågen och med ett sken i ögonen som världen sällan skådat. Flickan var lycklig.

Flickan knäckte ett ägg, la det i bunken, flickan knäckte ytterligare ett ägg och la även det i bunken, det tredje sprack fint som snus och hon släppte det. I diskhon.

Flickan släppte ägget i diskhon efter en total drabbning av akut och alldeles hjärtsnörpande hjärnsläpp. När hon såg sitt sista ägg sakta glida ner i avloppet tårades hennes ögon och munnen snörptes ihop till ett aldrig så litet sträck. Hon skakade och det gjorde även hennes sambo. Men hennes sambo skakade av skratt, flickan av gråt.

Flickan gick som i dvala i minst en halvtimme efter det. Hon bannade sin egen klantighet och hatade sig själv så innerligt och djupt som det bara är möjligt. Sedan smakade flickan Carbonaran och hon insåg att det där sista ägget kanske gjorde sig bäst i avloppet ändå. 

Heddå


Min sambo och jag

Kategori: Allt möjligt




Jag kanske har ett sorgligt liv bara. Ett liv som blir ställt på sin yttersta gladhetsspets när något så vackert som en lyckosam bombning på Msn Röj sker. 

Linda, du får allt ta och göra mitt liv lite ljusare.
Typ genom att låta mig vinna lite oftare.

Heddå

Dessie och bonden

Kategori: Allt möjligt

Jag är hemma i mitt kära vinterland nu igen. Eller egentligen har jag varit hemma sedan fredag eftermiddag, men på grund av den oerhörda jetlagen jag tvingats dras med (ljug) så har jag inte bloggat. Ni vet, tidsskillnaden är ju så stor, 0 timmar närmare bestämt.

Men en trevlig vecka var det i alla fall. Fast det allra tuffaste av allt var nog att jag på flygresan ner till Stockholm satt bakom Dessie. Japp, den Dessie! Under några få svaga sekunder i mitt liv tänkte jag luta mig fram och fråga om vi kunde ta ett kort tillsammans. Sedan insåg jag att jag hade noll smink i mitt anlete, rufsigt hår i en mössa och en smutsig klänning på mig. 

Mest troligt hade hon stirrat på mig och sedan skrivit i sin blogg att hon blev överfallen av en svettig bonde på flyget hem.
Så jag slutade ut det. Satt i stället och fnissade åt att hennes pojkvän såg ut att vara 35 och hade fult flottig hår.

Mer om allt sedan.

Heddå



Den Dessie